Jag älskar att veta att ni pratar om mig, att ni kritiserar mig, att ni undrar varför jag är sån här.
Jag älskar det för att jag tänker samma sak varje gång.
Idioter. Det är ni som formade mig till det här, genom att förstöra min barndom. Det var ni som lärde mig att ha taggarna utåt, att skämta bort problemen, att inte berätta för någon eftersom de inte skulle förstå. Det var ni som lärde mig att i skolans värld blir man inte älskad för den man är, populariteten bestämmer ens värde. Det var ni som lärde mig att snacka skit, att det var fult att vara som jag, att man inte är något om inte minst en kille vill vara ihop med en. Det var ni som lärde mig att inte äta i matsalen, att inte berätta hemligheter, att le mot den som skadar en. Det var ni som fick mig att tro att Gud inte kunde finnas, det var ni som fick mig att inse att rätt kläder är A och O, det var ni som fick mig att riva upp mina armar när jag var nervös. Det var ni som lärde mig att förstöra mig själv, att vara rädd och att jag var sämst på allt.
Det var ni som lärde mig att det var fel att vara en Mikaelah.
Ändå undrar ni hur jag blev sådan här.